Lite kikarefakta

Skrivet 2011-02-03

 

 

Snart slås dörrarna upp för Båtmässan i Älvsjö igen. Och en del av oss kanske funderar på att investera i en ny kikare till sommaren.


Historia

Vem som uppfann kikaren och när, är inte helt klarlagt. Det förekommer en del uppgifter om att Galilei skulle vara pappa till uppfinningen men det är bara en myt. Däremot var han troligen den förste som med framgång använde uppfinningen i sina astronomiska studier.

 

Men man vet att kikaren uppfanns i Nederländerna mellan 1590 - 1608. Man tror också att det var en herre vid namn Hans Lippershey, en holländsk linstillverkare som 1608 sökte patent på uppfinningen, alltså ett år innan Galilei rapporterade att han börjat använda ett teleskop.

 

Man tror också att det var fler optiker som mer eller mindre oberoenda av varandra jobbade på samma problem. Under oktober månad 1608 sökte tre olika personer patent på i princip samma instrument, nämligen ett teleskop med två linser inneslutna i en tub så att dom kunde förstora ett avlägset pbjekt.

 

Teknik

En vanlig marinkikare av idag är uppbyggt av ett objektiv som riktas mot det man vill titta på, och ett okular som man tittar igenom. Inuti kikaren finns det två sammansatta prismor i varje rördel. Prismorna tillhör de viktigaste delarna i kikaren.

 

 

Det finns två typer av kikarekonstruktioner; Porroprismor och Takkantsprismor, dom senare är en konstruktion som gör kikaren mindre och smidigare, genom att dom optiska rören kan göras raka.

 

Måttet på kikarens förstoringsgrad och ljus-känslighet brukar betecknas som ex. 8 X 50 som är ganska vanligt hos marinkikare. Den första siffran anger förstoringsgraden och dom två sista måttet på ljusinsläppets diameter.

 

 

 

 

Användning 

Vilken kikare man ska välja är individuellt och beror på vad man ska ha kikaren till. Min egen favorit är en gammal rysk 8 X 30 som syns på bilden till höger. En större förstoringsgrad än 8 ggr ger ofta en skakig bild, speciellt om man befinner sig i en båt. Att jag har prutat på ljuskänsligheten beror på att jag använder kikare  ofta och i olika miljöer och därför vill ha en smidig variant.

 

En annan viktig sak, men som ofta glöms bort, är kikarens närgräns... För mig är den viktigare än ljuskänsligheteten. Min gamla "ryss" har en närgräns på 6 meter vilket är ett minimikrav om man vill titta på ett objekt i ens närhet.

 

Vad ska man med en kikare till på så korta avstånd, kanske nån tänker? Men försök titta närmare på en fjäril eller en ovanlig gäst vid fågelbordet utanför köksfönstret så förstår du vad jag menar.. Men för den som bara använder kikaren på sjön spelar kanske närgränsen mindre roll.

 

Den som använder kikaren i fuktig miljö eller i regn bör kanske satsa på en som är vattentät. En sån kikare är fylld med kvävgas, vilket gör att den klarar vattentryck ned till 3 meters djup utan att optiken skadas.

 

Skötsel

Sand eller annat skräp på linserna tar man bort med en blåspensel, och en fettfläck på linsen med rent vatten och några droppar alkohol, eller med en speciell rengöringsvätska som finns att köpa hos optiker.

 

När kikaren inte används bör den förvaras svalt och torrt. Den ska helst inte placeras i solen eller under ett stekhett kapell eftersom stora temperaturväxlingar  kan påverka optiken.

 

Och för att återgå till Hans Lippershey som nämndes i början, så fick han både en krater på månen, och en miniplanet uppkallad efter sig... Äras den som äras bör.

 

redaktörn