Gästrikekusten

Skrivet 2013-03-02

 

Den 29 september 1890 skådade August Strindberg  Gästrikland genom ett tågfönster.

Att författaren förfärades av det han såg kan nog tillskrivas det faktum att mången kurturpersonlighet, både före och efter honom plågats av dagar mer fyllda av svartsyn än klarsyn.

Vid ett stopp på Järnvägstationen i Sandviken skriver författaren i sin anteckningsbok: "Folket rysligt fult på stationen".

Snacka om att kasta sten i glashus.


Ett typiskt genomreselandskap, som ett slags svängdörr mot det "riktiga Norrland" skriver Bernt-Olov Andersson som rubrik i sin lilla betraktelse om Gästrikland i boken Landskapens röster.

Men som en sann hembygdsvän tillägger Bernt-Olov att verkligheten inte kan ses från ett kupéfönster, och att det är hög tid att någon stannar till i landskapet.

Och det har han så rätt i, Gästrikland har väldigt mycket att erbjuda både när det gäller natur, kulturupplevelser, god service och en väl så intressant historia att servera till alla som stannar till med öppet sinne.

Då det gäller utvecklingen på landbacken är det inte mycket vi kan bidra med från Gästriklands Båtförbund, men till sjöss kan vi göra en hel del. Mycket har gjorts, annat är på gång och nya projekt saknas inte .

Sedan flera år tillbaka pågår det ett nära samarbete mellan GBF och Gävle kommun för att öka tillgängligheten efter kusten, skapa säkrare och attraktivare vattenvägar och trivsamma hamnar för övernattning vilket kommer alla båtburna till del, såväl lokalbefolkning som gästande båtturister.

Visserligen bjuder inte gästrikekusten på någon skärgård att tala om, men vem har sagt att en kustremsa måste bestå av en massa öar för att vara värdefull?

 

Vår del av kusten skiljer sig från många andras på grund av de stora öppna vattenvidderna, ofta med en obruten horisont vilket av många upplevs som annorlunda och spännande, utan att för den skull lida brist på riktiga smultronställen efter några timmars segling, och då ofta i en jungfruelig miljö.

Det här är omdömen som vi ofta hör av båtfolk idag, inte bara från Sverige utan även av besökare från andra länder, och av en ökande skara skeppare som inte vänder i Öregrund som man gjorde förr, utan vågar sig upp längs vår kust med vetskap om att gästrikekusten lever idag.

Gävlebukten har alltid haft rykte om sig att vara öppen, ibland lite för öppen. Men på senare år har öppenheten fått en annan, och mer positiv betydelse bland båtfolket.

Utan att i övrigt ge något omdöme om Strindbergs författargärning vill jag ändå påstå att han var ute och cyklade under sin tågresa genom Gästrikland.

redaktörn